ZENA DRUGOG SISTEMA

När jag var sisådär 12 år gammal hade jag en lärare som hette Peter. Peter var lång och rätt smal, tunnhårig med stora fötter. Han ville alltid styra och ställa, göra allt bättre. SÅ uppfattade jag honom. Peter tålde inte orättvisor, han var för jämställdhet. Alla skulle jobba på samma villkor. Detta visade han tydligt genom att säga ifrån då fel visades och tillfälle gavs. På rasterna pratades det om att han störtat ut ifrån personalmöten argare än någonsin.  De andra vuxna gillade egentligen inte Peter, han var inte som de. Han var rebellisk och egen. De var likt robotar; stela, snabba med att följa instruktioner som gavs. Peter slutade efter ett tag, han påstod att han fått jobb i Norge och att han pga. detta skulle lämna oss. Jag tror egentligen inte att han orkade längre. Han ville inte bara nicka, han ville inte vara den som inte vågar. Han ville göra skillnad, men han fick inte.

 I dag var jag en Peter. Jag ställde frågor eftersom jag under en lång tid varit fundersam. Jag fick inga konkreta svar istället fick jag mig en tankeställare, vad fan är vuxen? Ska man bara nicka och hålla käft? Egentligen skulle man väl kunna säga att jag är rätt naiv, jag nöjer mig inte med att ett plus ett är lika med två. Jag vill veta varför! Idag fjärde juni år tvåtusensju fastställde bäckängs rektor att detta inte var möjligt, svaret på mina simpla frågor blev "DU ÄR VUXEN NU, SKÄRP DIG". Komiskt att de vuxna lider utav bristande kommunikationskunskap, min generation kommer att få ett helvete då vi börjar närma oss 40års snåret. Vilken mardröm att bli som dagens Oldfolks! 

Jaha, tänkte jag i alla fall, snopet med snoret hängandes. Innebär detta att vara vuxen? Sedan tänker jag på Peter och hans försvinnande. Han ville inte bita ihop och därför valde han att gå, han tänkte nog som jag; vad är vuxen, och om det här är vuxen då vrider vi om klockan!