ZENA DRUGOG SISTEMA

Jag och fuX sitter hemma och ser på TV. MTV självklart.

Jag: Är detta Crack David?
fuX: Craig David menar du väl?

Det händer att man ibland skriver saker som man sedan kommer att ångra. Då tar man bort det i efterhand, när man vet lite bättre. Eller hur? Det hände mig då jag skrev ett inlägg om homosexualitet och en Anna började Komentera hejvilt, hon var självklart mer insatt än vad jag var. Jag blev underlägsen henne på grund utav min inkompetens inom ämnet. Brist på list. Pappa läste inlägget för att jag i efterhand skulle ta bort det, han fastställde att det jag skrev var skit. Påhopp. Hets. Jag ångrade självklart att jag publicerade det jag tänkte, men i mitt sunda huvud lever dessa lika sunda tankar kvar. Jag formulerade då om innehållet till en fråga. "Hur tänker en homosexuell?" Samma ilska uppstod i kommentarfältet och jag upprepar processen. Erase.

Tror ni att denna fråga finns kvar hos mig? Självklart.

Denna text får mig att undra vilken slags demokrati vi har idag, vilken demokrati vi strävar efter och vilken jag vill leva i. Dagens tanke är att man ska få uttrycka sig så länge man inte hetsar någon, men tycker man fel i dagens Sverige kategoriseras man, man ses som tråkig (jag i bög-fallet) och konservativ när man egentligen bara vill förstå för att kunna moderniseras. Jag vill ta del utav riktiga argument, övertyga mig om att jag har fel. Inga personliga påhopp. Ordet demokrati klingar så falskt i mina öron och det kommer det att göra till den dag man inser att karikatyriska avteckningar av profeten Mohammed är en grad högre än en fråga om hur homosexuella tänker.

Självklart ska du tycka vad du vill och om du inte har fullt fel ska du inte radera dina nedskrivna tankar ,oavsett vem du sårat, detta på grund utav att alla förstår att dessa tankarna lever vidare i ditt huvud. Precis som hos mig.


Håller ni inte med kan ni skälla ut mig i Kommentarfältet.

God kväll, alla begåvade människor.

Era bloggar är mycket givande, vare sig det rör sig om dagens outfits, dumma blondiner, Beyonces "elefantfeta lår", raka stölder ifrån modemagasin, nättrakassering eller urgulliga kärleksförklaringar. Det är faktiskt det som fått mig att skriva ett inlägg, trots att jag är snål då det gäller bokstäver, Er briljans. Det är enda, första och sista gången. Jag lovar.

Ni, ni de allsmäktiga samhällsvetarna kommer en dag att få barn, och då hoppas jag att bli bönhörd i kommande; Att de blir mobbade i skolan eller ihjälkörda utav en rattfyllerist. Att Ni tvingas jaga staten som då ser ut som Tysklands gjorde mellan 1936-1945. Det var väl allt.

Strax ska jag sova, och innan dess ska jag be. Dock ska jag först slå mig själv med en kastrull i huvudet, jag är sorligare än Ni som sitter och läser skiten. Dessutom vill jag påpeka att alla stavfel och särskrivningar är gjorda vid fullt medvetande, det ska se ut så. God Natt.

Det är en underlig värld vi lever i, som min favoritskribent Schulman en gång skrev. Idag läser jag ett inlägg om kvinnomisshandel och jag blir inte förundrad över känslorna som personen i fråga bringar fram. Personen i fråga är inte ensam om att tycka såhär. Subjektiva texter får mig däremot att spy och jag blir så förbannad då oerfarna yngel spelar rutinerade livs proffs. Medlidande är absolut inte något man behöver känna för att i mina ögon tänka rätt, däremot anser jag att kvinnor som inte väljer att se dessa misshandlade lik königa varelser som offer borde ha en speciell plats i helvetet.

Vill vi ge männen en större del av det redan uppdelade samhället? Vill vi, kvinnor trycka ner varandra ytterligare istället för att stötta och uppmuntra? Man gör inte alltid rätt. Man handlar inte efter hjärnan utan efter hjärtat. Man väljer att älska istället för att tänka.

Men man är ett offer! Jag önskar ingen något ont, kanske bara någon enstaka politiker, men den dagen du kvider av smärta på grund utav din älskades kärlekshandlingar, vi skadar oftast dem vi älskar, hoppas jag att du tänker med hjärnan och inte med hjärtat. Den dag din mamma får ett slag, och kvider utav smärta, utav din pappa hoppas jag att du hjälper henne. Ett offer är en människa i nöd. I behöv utav hjälp, för både du och jag vet att ibland lyckas man inte själv.

Svenskt uppslagsord

offer offret offer offren subst.

person som drabbas av en olycka (även bildligt)

kvinnomisshandel är ett tema utan slut, och jag är för lat för att egentligen få något vettigt sagt. Men kära människor, om vi ska komma någonvart med detta måste vi inse att dessa kvinnor är offer och ingenting annat. Vi drar upp problemet men vad bidrar vi med för att hjälpa? Ett bra resultat kan endas nås med en uppkommen lösning. Prata, prata, prata, men verka? Schulman hade rätt.

Pappa: "Ovo je ona bas fuj fuj, koja smrdi na roll on od prije 3 mjeseca"