grattis på födelsedagen R
19
Den här bilden får mig att tänka på att jag snart fyller 19. Herregud.
Så kan det gå när det inte går
Min förra chef hade en tendens att säga "nu kör vi" ständigt. Tänk er en medelålders homosexuell norrlänning. Idag jobbar han inte kvar och de resterande kollegorna på jobbet har en tendens att idiotförklara de tre små orden. De gör det för att de kan, han är inte där. Inte jag dock, det var ändå han som hade en stor del i företagets beslut om att ge mig jobbet. För en kort tid sen fick jag för mig att dra till med en "MHN", nu kööör vi sa jag så högt att de uppställda glasen klirrade. Mackmyran jag höll i handen föll i stengolvet. Den enda flaskan. Då körde jag som aldrig förr.
44E
Älskade Obamas lilla miss då han svor eden. Våran lilla mänskliga president. underbart. Riktigt jävla Underbart!
den som inte tycker om sig själv lär inte bli omtyckt av andra
729
Det ni gör är känslokallt.
Och vi satt där och sa att vi aldrig skulle bli som de
- vad hände?
Dikt från verkligheten
Då och då uppfattar jag dig som långt borta
Undrar om det är resultatet utav vinterns mörker,
Kanske är det slutet?
Varför faller vi?
Då och då brukade du säga att alla har mörka perioder
Man måste pausa
Jag förstod dig då
Jag förstår dig inte längre
Jag faller
Ja djupare faller jag
Faller och faller
Varför tittar du ner på mig, uppifrån,
utan att sträcka fram din hand?
Undrar om det är resultatet utav vinterns mörker,
Kanske är det slutet?
Varför faller vi?
Då och då brukade du säga att alla har mörka perioder
Man måste pausa
Jag förstod dig då
Jag förstår dig inte längre
Jag faller
Ja djupare faller jag
Faller och faller
Varför tittar du ner på mig, uppifrån,
utan att sträcka fram din hand?
Det här med msn
Folk som inte har så mycket att säga brukar oftast svara med "haha". Men så är det väl inte på riktigt, utanför cypervärlden?
Menar, jag är ju sjukt kunnig och ändå skrattar jag jämt.
- om jag får säga det själv
Menar, jag är ju sjukt kunnig och ändå skrattar jag jämt.
Gammal vänskap rostar aldrig
- om jag får säga det själv
Dina ögon hör inte
NanaNAnanANa
Dagen då jorden stod still
Jag är på bio. Vi bestämmer oss för att inta biosalongen efter ett besök på Ica. Strax efter att bioreklamen gått kommer vi på andra tankar, vi förstår att vi har valt fel film. Eftersom vi sitter längst in mot väggen, rad ett, och gången är spärrad måste vi hoppa över de resterande stolarna där det givetvis sitter folk. Vi hoppar och hoppar. Vi förargar massan och de skriker glåpord efter oss, ger oss blickar vassa som knivblad. Och vi hoppar och hoppar. Till slut har vi hoppat färdigt och slänger upp dörren med ordet exit ovanför. Kassan är underbemannad. Alla är upptagna. Vi får inte den hjälp vi behöver så vi går långsamt och ljudlöst, med svansarna dinglandes mellan våra ben, tillbaka till den fyllda biosalongen. Den förargade massan slänger popcorn på oss och vi skäms.
– egentligen satt vi kvar även efter det att vi insett att vi valt fel film
Klart man ska ut och festa järnet på juldagen
- men då måste man tänka på ett och annat efteråt
Sorry, I can't hear you over the sound of how AWESOME I am!
När man har festat såhär, fredag, lördag och söndag förstår man att man är 18.
And if all else fails I can always become a teacher
Tog den här bilden i somras på ingång till Sverige. Jag minns den exakta känslan, hur mycket jag längtade efter att komma tillbaka. Förväntningarna var höga och många. Det kändes bra. Det känns bra nu med, till och med bättre. Sex härliga månader kvar och sedan väntar något som inte är fullt så klart. Spännande!
idi gdje ti je mjesto, papa
En dag vaknar man och är inte en del av det hela längre. Man förstår förfan ingenting. Absolut ingenting.
Ingen Schulman direkt
Jag tror nog att jag har världens sämsta blogg. Värre än både kissies, blondinbellas och kenzas ihop. Jag uppdaterar sällan och när jag väl gör det slänger jag in lite serier eller någon värdelös text. Ändå kommer ni tillbaka. Jag skulle vilja säga att ni är dumma. Ni är allt bra dumma. Dumskallar.
livsnödvändig info
Igår fick jag tillbaka min söta lilla dator som varit iväg på hjärnoperation
Nu är den frisk som aldrig förr.
Far och Jag
Jag älskar högtider. Med högtider menar jag alla tidpunkter på året då det är tid att ge varandra presenter. Tänk dig känslan att hålla i något du längtat efter att få för att sedan öppna det och inse att det är något annat. Vilken jävla känsla va?! Att man sitter och liksom vill äta upp presentjävlen i all lycka man upplever under tron att det är något annat för att sedan vilja spotta presenthelvetet i ansiktet då man mött sanningens ögonblick. Om den ändå haft något ansikte. I vissa fall kanske den har.
Igår hände något sådant. Far fyllde år och jag hade med mig en liten låda inpackad i grönt papper. En fin liten sak. Dock var nog förpackningen vilseledande, far som fyller 39 i år kanske hade förväntat sig en flashig klocka eller kanske ett par läckra skjortknappar i silver (läs boxen med lud, zbunjen normalan). Ack så fel man kan ha, där i låg en lapp, nästan som en försäkring. Lappen lovade att jag skulle ta hand om disken vid 3 stora tillfällen. På lappen stod även att erbjudandet inte kan kombineras med andra erbjudanden, dvs. att han inte kan använda sig utav den när vi har våra vanliga middagar eftersom jag inte finner dessa tillfällen stora nog.
Jag skulle nog investera en lapp på hans 40 års dag, som är nästa år. Det kan jag lova. Då kanske han även får en riktig present, så att säga, trots att jag tycker att den han fick igår var minst lika bra, om inte bättre än till exempel boken jag köpte förra året.
Jag vet inte vad far tyckte egentligen, men han sken upp på ett sätt som fick mig glad. Jag hade lyckats bryta mitt eviga förhållande med konsumentsamhället.
1 - 0 till mig.
Jag hade med mig blommor med, såklart.
Igår hände något sådant. Far fyllde år och jag hade med mig en liten låda inpackad i grönt papper. En fin liten sak. Dock var nog förpackningen vilseledande, far som fyller 39 i år kanske hade förväntat sig en flashig klocka eller kanske ett par läckra skjortknappar i silver (läs boxen med lud, zbunjen normalan). Ack så fel man kan ha, där i låg en lapp, nästan som en försäkring. Lappen lovade att jag skulle ta hand om disken vid 3 stora tillfällen. På lappen stod även att erbjudandet inte kan kombineras med andra erbjudanden, dvs. att han inte kan använda sig utav den när vi har våra vanliga middagar eftersom jag inte finner dessa tillfällen stora nog.
Jag skulle nog investera en lapp på hans 40 års dag, som är nästa år. Det kan jag lova. Då kanske han även får en riktig present, så att säga, trots att jag tycker att den han fick igår var minst lika bra, om inte bättre än till exempel boken jag köpte förra året.
Jag vet inte vad far tyckte egentligen, men han sken upp på ett sätt som fick mig glad. Jag hade lyckats bryta mitt eviga förhållande med konsumentsamhället.
1 - 0 till mig.
Jag hade med mig blommor med, såklart.