Dikt från verkligheten

Då och då uppfattar jag dig som långt borta
Undrar om det är resultatet utav vinterns mörker,
Kanske är det slutet?

 Varför faller vi?

Då och då brukade du säga att alla har mörka perioder
Man måste pausa
 
Jag förstod dig då
Jag förstår dig inte längre

Jag faller
Ja djupare faller jag
Faller och faller

Varför tittar du ner på mig, uppifrån,
utan att sträcka fram din hand?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback