ZENA DRUGOG SISTEMA

Jag hatar folk som flyr, gör inte du också det? Jag hatar folk som stänger ute mig när det uppstår villervalla mellan oss. Jag hatar egentligen mycket och många, folk har för många brister. Jag har egentligen bara en. Jag är jagisk. Är det därför alla gör såhär, är det därför alla ger sig iväg tillslut, är det därför ingen finns kvar? Är det därför? Jag är så trött på tvåsidiga människor, jag känner ett par. Rättare sagt två för mycket. Hatar dessa människor men de klänger sig fast vid mig, likt iglar. De suger ut allt som går och sedan vrider de om min kropp, liksom trycker den mot asfalten. Lämnar det som finns kvar till ohyran.

Men de kommer tillbaka så fort jag blir hel.

Varför uppstår det villervalla egentligen. Jag är välkänd för min klarspråkighet, för min uppriktighet. Rå uppriktighet. Därför anser jag att det inte kan vara mitt fel, jag gör merendels rätt. Och varför flyr folk egentligen, är det inte lättare att ta tag i saker? Trots om saken är på gatan, skrikande, gråtande. Utåt aggressiv och arg, olycklig. Ta tag i det då, istället för att tala bakom en mask, orubblig likt stål, som om ingenting hänt! Ta tag i det då, på gatan då jag ropar som en dåre, då jag framställer mig själv som idioten. Ta tag i det då, snälla.

Snubblar över mina egna fötter vare sig jag springer eller går,
jag snubblar igen. Igen, igen och igen.

Du tog inte tag i det. Nej. Nu är det försent, jag är död för dig. För du vet hur det är, ibland måste du slåss för det förflutna om du vill konstruera framtiden. Du måste ge för att få, ta tag i det, säga någonting för att rädda den du älskar när du ser den stå på huk, nedböjd. Du slogs inte för mig, du gav inte, du sa ingenting.

Jag slogs min hjälte, jag gav, jag sa allt. Där på gatan. Och nu får du ångra det du inte sa,
det som kunde ha räddat mig.