Det var inte du som vände ryggen mot mig, det var jag som vände ryggen mot dig

Jag är väldigt mån om min frihet. Jag älskar att jag har möjligheten att kunna göra egna fria val utan att behöva påverkas utav verken vänner eller familj. Det är viktigt att man så tidigt som möjligt inser att man endast har sig själv och därmed börjar bete sig som en fri individ som är villig att tänka själv och inte som en retarderad efterhängsen människa. Jag vill inte att denna text på något vis ska uppfattas som att jag är kvar i dåtiden, verkligen inte, känner bara att jag måste få det sagt. I flera år umgicks jag med en människa som jag förlitade mig på och verkligen älskade. Ni vet en sådan vänskap där man delar allt med varandra, där man skrattar och gråter ihop och lovar varandra evig vänskap. Som alla vänskaper hade även vi trassliga perioder där vi retade oss på varandra och bråkade, vi hörde inte av oss till varandra men eftersom vi var så säkra i våran relation till varandra gjorde inte detta något, vi visste att det endast var perioder som likt årstiderna snabbt far förbi.

Det var en sådan där person som jag önskar att alla någongång får ha i sitt liv, en människa som verkligen lyssnade på en när man pratade. En människa som inte var ett dugg lik mig. Min raka motsatts. Någonstans på vägen gick det helt fel. Våran vänskap körde likt en bil av vägen. Vi slutade att förstå att de dåliga perioderna kom och gick, likt årstider. Jag har aldrig varit en människa som inte vågat erkänna mina misstag, jag har aldrig varit en människa som vänt någon ryggen jag har aldrig varit rädd för att lita på någon fullt ut. Jag är förbannad på mig själv för att jag vände dig ryggen, för att jag inte försökte igen, igen och igen och igen. Egentligen förstod jag aldrig vad som fick relationen att dö. Uppfattade det bara som ett hugg i ryggen, du var ju aldrig särskilt mån om att vilja lösa något. Prata. Jag ville och vill fortfarande fråga men jag är så jävla överfylld med stolthet. Stämmer detta in på dig med? Men visst, visst var du lite för egocentrisk, du vet att jag försökte en gång mer än vad du gjorde.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback