Fyra bra blir två bättre, och den som var bra i början sög oftast hela tiden
Jag undrar vad jag håller på att bli? Jag är i dessa dagar mer osällskaplig än någon gång tidigare. Av alla fobier är denna störst. Jag trivs inte med att sitta med dem. Oftast stänger jag av telefonen och då jag väl är uppkopplad på msn är mitt status "upptagen". Jag står inte ut med dem. Sällskapet det vill säga. Människorna. Jag äcklas av dem. När vi sitter tillsammans vill jag helst vara tyst och lyssna förbryllande. Höra på när de tröga öppnar munnen, och pratar länge. De artikulerar så ansträngande med händer och fötter, ändrar tonläge och ansiktsuttryck. Jag måste nästan hålla mig för skratt. Som när man är i djurparken och ser på schimpanser. Vissa dagar är det svårare än andra att inte protestera då deras tankar oftast skiljer sig ifrån mina. Jag anstränger mig. För deras bästa.
Det finns överlag idag inte något som gör mig mer illamående än människor. Ibland tål jag inte att se dem le, speciellt människor i min egen ålder. Ett falskt leende: det spänner så äckligt i kinderna samtidigt som näsborrarna vidgas. Jag funderar ofta kring felet med lättpåverkade och lättillgängliga människor. De som umgås med nya människor hela tiden, de som smälter in överallt, de som har utvidgade näsborrar och spända kinder 24/7. Utan resultat dock. Är det någon som kan vara vänlig och förklara. Ge mig åtminstånde en luddig teori om varför vi självmant väljer att tycka om den typen? Vad är det för fel på oss?
Jag har egentligen aldrig varit en sådan person förr, på senare tid har människorna tvingat mig till det. Med framgång och utan protest från någon. När jag kommer på mig själv att vara som dem vill jag frysa omvärlden och örfila mig själv. Hårt. När jag tänker på att jag sitter med en människa som jag hatar, dag ut och dag in, förstår jag varför jag blivit som jag blivit. Det är då jag inser att jag blivit det som vart min fobi. Det är då jag äcklas av mig själv. 
drago mi je ako sam ti dala inspiraciju :) sta si kontala?
ditt sätt att skriva är love!
Vet inte vilket inlägg jag skulle kommentera eftersom alla är bra och ditt sätt att skriva ger intressant läsning! Väljer detta inlägg iaf för jag känner igen mig i det du skriver här.. Hatar mig själv för det också men man kan inte hjälpa att man känner så ibland.
Puss! Emina.