ZENA DRUGOG SISTEMA

Vad mycket strunt människor pratar egentligen. Vad mycket små och onödiga fraser det förekommer i olika sammanhang och konversationer. Viktigt ska det vara, och det ska bara talas om så nödvändigt. En sak som jag lagt märket till är att struntprat är till för utfyllnad. Utfyllnad av tid. Jag hatar telefoner, onödiga små föremål som ständigt ringer. Stör.

Varför vill killar prata i telefon? Jag trodde att bara tjejer gjorde det. Som till exempel blomplockning, trots att det finns killar (eller finns det?) som säkert också plockar blommor och visar sin kreativitet genom förglada och finurliga buketter så kopplar jag denna handling till tjejer. Samma sak gäller alltså telefon talandet. Sms är smidigare, "vid pressbyrån kl. 14.00 imorgon" sedan får man svar, ett svar som förhoppningsvis lyder "Ja, ses där" absolut inga missförstånd eller tankar kring "sa hon 14.00 eller 15.39?". Om funderingar dyker upp har man ett medelandet i text. Allt som sker muntligt tas inte på lika stort allvar som saker som är välformulerade och nedskrivna det blir därför lättare att missuppfatta. Muntliga avtal, muntliga medelanden, muntliga betygsvarninga borde egentligen förbjudas.

Väger en muntlig betygsvarning lika tungt som en skriftlig? Jag har problem med att förstå detta, om den nu gör det; varför? En muntlig varning är inte en nedskriven varning. En nedskriven varning är strukturerad och tål att ses tillbaka på, en muntlig varning är egentligen bara ord som oftast bildar nya meningar, meningar med helt motsatt betydelse. Min gympalärare Maria gav mig en muntlig varning, den löd "Du har inte varit närvarande vid viktiga moment? Du har dessutom för mycket ogiltig frånvaro.. Blabla *läppar rör sig, jag gäspar. Ögonen klättrar på väggarna, bordet, golvet. De söker efter en skriftlig, seriös, undertecknad varning*". Detta säger alltså emot det jag sa i början. Med viktigt menade jag självklart pressbyrå meddelandet. En betygsvarning är ett snäpp högre än "viktigt.  Det blev inte en skriftlig, seriös, undertecknad varning, det blev istället samtal med rektorn.

Varför försöker lärare med helt hopplösa ämnen få ämnet att framstå som det mest geniala och framgångs givande? Jag har problem med att förstå detta, varför? Jag kan inte hålla skratten tillbaka och det blir samma visa varje gång. Jag lovar att jag bättra mig skall. Innerst inne dör jag av skam, skam som jag känner  istället för Maria och alla andra gympalärare. Jag vill vara fet, jag vill jobba på kontor och vara allmänt seg. Jag vill äta munkar medan jag ser på dyra pilates band. Det samma gäller musik, bild och .. Musik bild och idrott. Vi elever, blir bestulna på värdefull tid, tid som istället skulle kunna tillägnas mattematik. Sverige är trots allt landet där ungdomarna börjar släpa efter. 4,5h värdefull tid. De vill ha oss smala och dumma. Förlåt vi stryker det. De vill ha oss sunda och kreativa. Sedan ska vi hem också, även där förväntas vi vara sunda och kreativa, kvicka och smarta. Intellektuella, skarpa etc. Nu ringer telefonen. Satan.